lifeaccordingtomorris

I helgen som gick startade vi upp ett akvarium. Köpte fisk och växter på lördagen och installerade dem. Söndagen gick åt till efterjusteringar. 

Måndag morgon, sambo gör sig klar och kör till jobb. Storasyster sover gott. Lillasyster däremot är vaken och orolig. Efter hon ammats försöker vi somna om en stund. Och just som jag känner sömnen komma, då spyr lillasyster rakt ut! Massor!!!! Hela hon blir blöt. Halva jag och såklart sängen. Stackars unge! Visst blir jag lite orolig men ändå inte så farligt... Känner mest att det var en rap som gick fel... Upp och byta kläder. Leka! Och sen försöka sova igen. Går sådär... Lillan kräks igen. Fast denna gång hinner jag upp med henne. Sen leker vi lite igen. Och kräks. Då orkar jag inte mer. Ringer min superhjältinna! Världens bästa mamma! 

Hon kommer och håller oss sällskap i väntan på vad som ska hända. Det som händer är mest inget och sen bajs!!! Massor!!!! Otroligt mycket!!! 

Sen ingenting! Hon känns och verkar frisk! 

Tills natten kommer. 

Stackars ungen vaknar och är orolig och kräks.  

Och jag rasar ihop. Nu orkar jag inte mer. 

Oron har tagit mej! Jag bär Lovalee. Fram och tillbaka. Upp och ner för trappan. Jag vågar inte sova, inte lägga ner henne. Tänk om hon kräks igen om jag somnar och hon inte ligger på sidan. Tänk om!!!?!?!? 

Men jag behöver inte oroa mej, hon mår inte bra. Och är orolig och massa ledsen! Så somna är det sista jag gör. 

Tisdagen kommer men utan mer kräk! Bara massor av bajs! 

Och på kvällen ett besök i Stoby akvarieaffär.  Mycket givande och trevligt. Uppdaterar om akvariet senare. 

Nu är det sent onsdag kväll, Lovalee har mått bra hela dagen. Leia däremot har åkt på ännu en dagisförkylning. Hon håller sig för ryggen när hon hostar. ? 

Stackars mina ungar!!! Jag hoppas innerligt att vi får vara friska snart!! 

Hoppet är det sista som överger en... 

Så gör som grodan, lev på hoppet! 

Vad sägs om det som lösning? 

Men allvarligt, vem har tid att titta på tv? 

Två barn, en hund, sambon och huset. Numera även ett akvarium. 

Så när skulle jag se på tv? 

Nu är tvätten hängd och jag trött.  Så gör nåt vettigare än mej! 

Hur svårt kan det vara att skriva/ föra dagbok? 

Jag tänker att man sådär på kvällen skriver lite om hur dagen varit, vad man ätit. Om barnen gjort nåt kul, eller bara bajsat...  Men det är ju omöjligt. 

Nöt kvällen kommer och jag börjar varva ner, då stängs hjärnan av. Om den ens varit igång. 

Jag vet ju knappt vad vi åt till lunch om jag inte skriver ner det direkt.. 

Jag önskade mej en kalender med plats för foto på sötungarna. Som jag fick! Och ändå funkar det inte. 

Ska börja bära den med mej så jag kan skriva direkt! 

Pinsamt att inte komma ihåg någonting. 

Ska testa om sömn är bra! 

G'natt! 

Så var det då dags, den här gången kom jag inte undan...
Tandläkarbesök. Undersökning, bara en koll...

 

Fatta att det finns inget bara med en tandläkare! Okey??

Allt började för cirka två veckor sedan. Vid lunchtid så ringer min mobil, inget konstigt.

Men, rösten som ringer presenterar sig som något från praktikertjänst i Ljungbyhed. Det hade visst legat en lapp om att hon skulle ringa mej och boka tid för en undersökning, skulle det passa att komma som idag?
Jag hasplar ur mej att nej det tror jag inte men mej passar det aldrig. Jag skriver upp tiden och sätter mej för att äta lite.

Älskade sambon är hemma och väldigt nyfiken och fundersam på vem som ringt. Jag är ju lite virrig och hade visst inte trevligaste rösten...

Så jag svarar att det var från tandläkaren, men det är lugnt jag ringer och avbokar imorgon. Helt inne på att jag verkligen ska göra det.
Oooops.... Man får inte göra så enligt sambon.

Man ska gå till tandläkaren minst en gång om året vare sig man vill eller inte.... Han betalar dessutom besöket åt mej...
Jag har nämligen inte varit hos någon tandläkare på minst fyra år.... För jag har inte behövt! Och jag tycker inte jag behövde nu heller...

Dock tyckte kärleken och nu även tandläkaren att jag behövde.

Så jag har varit där idag. Jag är inte glad och nöjd! Jag har ONT!!!

Nä givetvis slapp jag inte undan med bara en undersöking! Det gör man ju aldrig!

Det finns inget bara med såna där!!!!

Han tog sina röntgenbilder, hittade mina två nä tre lagningar och två nya hål. Ett var väldigt "enkelt" att fixa, den drar vi ut!?!?!

Fast vi börjar med att laga det andra, så det bokar vi tid för sen. så säger han och ler!!!!???

Sen undersöker han, ni vet petar rund med den där spetsiga läskiga metallsaken och rabblar konstiga ord eller vad man ska kalla det.
Efter det ler han och tycker att så det var väl inget, nu ska jag bara ta bort lite tandsten också.

Bara sådär???
VADDÅ BARA????? Fattar inte han hur stressad jag är som ligger där under hans bländande lampa?

Jag har kämpat för att inte bita honom när han petat runt, Nu ska han dränka mej med vatten och en tjutande maskin samtidigt som en sköterska petar runt med sugen som fastnar överallt???!!!

Jag dör här!!! Och detta gör ont!!!

 

Nä jag är inte ovanligt känslig! Jag är rädd och tycker att det är hemskt men det påverkar inte hur ont det gör. Varken när han håller på eller nu massa timmar senare då jag fortfarande har ont som om jag fått på käften och bihålsinflammation!

Känns förfärligt bra att veta att de tror jag ska dit igen om tre veckor för att laga en tand utan bedövning. De tror dessutom att jag ska tycka att det är värt det...

Nä! Fan vet hur jag ska lösa detta. Men jag vet att jag inte vill!

Vadå bara????

Nu ska jag och min ömma trut gå till sängs innan lillan vaknar...
Har ni inte ont i käften så lev lite innan den börjar verka...!!!

Har jag sagt att det skrämmer mej när det blåser så fönsterna bågnar? 

Inte? 

Jo så är det!!!! Jag HATAR blåst!!! 

Ikväll lyckades jag dessutom skrämma Leia. 

Dörren for upp... 

Jag och barnen var i sovrummet. Lillasyster sover jag gör mitt bästa för att natta Leia när vi hör världens brak. Jag hoppar till, rusar upp till fönstret och glor ut allt jag kan. Leia kommer och vill bli upplyft och frågar gång på gång vad som bankat? Vad hände? 

Jag står alltså och skakar för så rädd blev jag. Full av undran på vad som hänt men kan inte ta mej ur sovrummet för att kolla. Tack och lov kommer Andreas och undrar gam med. Och går ner för att kolla. Går ut... Fast bara till dörren... Det var den som flugit upp. Någon, mest troligt jag, hade inte lyckats att dra igen dörren ordentligt. Men nu är den både stängd och låst. Klockan är strax midnatt. Och jag sitter o soffan... Fortfarande stressad över den jävla blåsten!!! Vågar alltså inte sova...    Och jag behöver sova!!! 

Kul saker; lillasyster har bajsat!!! Flera gånger om dagen i flera dagar!! 

Tror kanske att en tand strax tittar fram . Och funderar på om hon är lite lik storasyster som ofta får sin förkylning i magen... 

Äsch detta funkar inte. 

Nu ska jag försöka sova! 

G'natt

Efter vecka 12 i mammans mage så börjar de små att växa till sig på olika sätt. Olika fort. Olika mycket. På olika ställen.. 

Barn/ bebisar är inte alla likadana!!! 

Enligt min äldsta dotters kläder så är hon ca ett till ett och ett halvt år gammal. Enligt hennes personnummer så är hon två år och tre månader! 

HON FÖLJER DESSUTOM SIN KURVA!!!!  Hon är alltså inte speciellt liten eller klen! 

Min lilla yngsta tjej är enligt klädestillverkarna ca sex månader. De missar bara men sex veckor... Typ... 

Detta med hur de skriver storlekar är ett stort problem för mej! Förutom att det retar mej, så gör det att folk automatiskt bedömer mina barn som små. Och de köper alltid förstora kläder!!!! 

Fast de ringer och frågar vad flickorna har nu, så tar de flesta ändå en storlek större. Suck!! 

Om du undrar, fråga och ta till dej svaret! 

Visst blir vi glada även för de stora kläderna, men nya kläder vill man använda! 

Och på tal om storlek...  Lillasyster och jag har varit på BVC idag. 

Mitt lilla ogräs växer, inte lika hysteriskt som innan. Men inte oroväckande sakta heller!! 

Lillan har följt storasyrran ganska exakt hela tiden. Nu vid senaste vägningen skiljer det ca 500g oå vad Leia vägde och vad Lovalee väger. 

Dessutom påpekar de alltid på BVC hur framåt och glada mina barn är. Och tidiga i sin utveckling. 

Så nu har jag skrutit klart! 

Dags att ta tag i denna dagen! 

Lev lite å chansa me! 

Alltså vi bor i ett hus nu! Åndå har jag stökigt som om jag bodde i en etta. Jag hinner inget!! Jag vill så himla mycket! Sätra upp foto och tavlor på väggarna. Kanske gardiner i lite fler fönster. Möblera om, bara för att testa. Fixa i trädgården. Baka ibland. Skriva mer. Ta fler foto. Gå med i en kör. Göra något mer... Träna... 

Men jag borde inte gnälla. Jag har världens finaste goaste ungar! Jag har en härlig sambo ch en knäpp hund. 

Ett helt okey hus. Nära till min familj. Jag har haft tur!   

Nä lev ni där ute. Så uppmuntrar jag mina tjejer att vara allt De kan vara! 

Ändå är de dimmiga. 

Tidiga promenader till dagis, 

Sen busiga eftermiddagar hemma. Största smolket har varit fullmånen. Men nu har den äntligen vänt! 

Alltså hur och vad händer egentligen? Båda mina stackars barn är mångalna! De är tokiga på dagen och kan inte sova på natten. 

Men oerhört vacker är den jäveln!!! 

Denna bild tog jag i morse innan vi gick mot dagis. 

Senare. 

Nu ligger dimman tät. Alla sover utom jag. 

Men det är dags även för mej. Jag ska ju bli väckt någon gång i natt.. 

Dröm inte bara. Lev me! 

Första koppen kaffe på två dagar!!! 

Jag känner livet återvända!! 

Det finns hopp!!! 

Vi är ute hela familjen i trädgården och fixar. 

Alla gör vi det vi är bra på. 

Sen kommer lördageftermiddag...  Sambon börjar känna sig krasslig... Baaaam!!! Där var det slut! 

Stackars mannen spyr å spyr.. 

Jag å barnen håller oss undan! 

Men det börjar bli kväll, Leia är fortfarande inte helt okey.. Och sängarna är där uppe.. 

Vi går upp och sen är det kört! 

Även jag spyr och gråter..  

Hur tar man hand om två barn var av det ena fortfarande ammas samtidigt som man ska ta hand om sig själv och sanera?? 

Inte fan vet jag!!! Men på nåt sätt gick det! 

Alla är idag på benen! Och jag har fått KAFFE!!!! 

Nu ska jag tvätta!! 

Lev för fan innan vinterkräksjukan tar er!!