lifeaccordingtomorris

Fy fan vad gårdagskvällen sög!!! Allt blev bara skit!!!!  

 

Jag och pyret, hon hängandes i sjalen, var nere och hämtade tvätten. Som förvånansvärt nog var torr!!! Hade bestämt att vi skulle hämta tvätt och sen ge oss iväg till affären.Och sen skulle Pappa komma hem... Men nä..

 

Alltså jo Pappa kom hem, och gav sig iväg, och vi fick snabb besök innan affären. Men vi kom iväg och kom hem..

Hemma igen möttes jag av en mycket ledsen hund...

Hon hade kliat sig så illa i örat att det numer såg ut som en riktig brännskada och det bara rann sörja ur det.

En gnutta panik kom över mej. Så jag la barnet ifrån mej och tog mej an hunden. Torkade försiktigt ur örat och plockade fram kortisonet... Gav henne medicinen och en skopa mat... Sen tog jag barnet och satte mej och grät!

 

Just i den stunden så kom Älsklingen hem igen, i mitt förvirrade och nedstämda tillstånd så klämmer jag ur mej att vi kanske måste ta bort hunden. För hon ska slippa lida!

Mannen blir tokig på mej! Massa ledsen! Han älskar ju hunden lika mycket som jag och var inte alls beredd på ett sånt uttalande direkt hemkommen från jobb....

Men nu var det ju min panik som talade och uttryckte min största rädsla. Alltså inte vad jag planerat!!!! Varken att säga eller göra!!!!!

Han var besviken på mej resten av kvällen... Förstår honom! Önskar att han med förstod mej..

 

Iallafall.. Dags att natta oss! Har ju haft en period av lugna kvällar och nätter, där jag bara gått in och lagt oss och Pyret har fått och kunnat somna vid bröstet.

Men nä inte igår!

Hon var nöjd och glad och inte jätte trött i en timme.. Sen orkade hon inte vara glad mer. Låg i sängen på sidan som hon brukar och gjorde allt för att vända på sig! Vilket hon lyckades med! Men... Då kom ju nappen inte riktigt med som den skulle och hon kunde inte rätta till sig riktigt.. Så hon blev arg! Och fortsatte försöka och försöka.. Det blev alltså till att gå upp med Pyret, in och byta blöja.. Hjälpte inte. Nu ville hon inte ligga ner alls!!!

In i soffan.. Ja efter att ha vandrat fram o tillbaka en stund så hon kunde lura mej att hon somnat.. Satte mej ner och försökte kasa ner till halv liggande ställning... Men nä! Så ville hon inte ligga!!!! Hon skulle ju vara upprätt! Så det fick hon vara! JAg kan väl sova skönt när jag blir gammal... 

Vet ine om mannen märkte att vi var borta i natt.. Jag väckte nämligen lillan vid fyra.. Då när hon brukar vakna och vilja ha mat.. Men inte gjorde o morse,,, För jag ville ligga i sängen! 

Sagt och gjort! In i sängen och fram med tutten! Lagom för att slumra tills mannens klocka börjar kvittra efter ca tre minuter...

Upp och fixa! Ner i sängen för en varm kram, upp igen och ut med hunden. Och hjälpa Älskling samla ihop och komma iväg. 

 

Tror detta sammanfattar tillsvidare,,,,