lifeaccordingtomorris

Just nu är jag galet trött!!! Så trött att jag skulle kunna tänka mej att betala en barnvakt för att passa mina små ätteläggar så jag kunde få en liten paus på någon timme..  Denna tid utan barn hade jag tillbringat i duschen och i sängen!  

Samtidigt som tystnad lockar så har jag näst intill fullskalig ångest inför dagisinskolning/ dagisstart nästa vecka! Hur ska jag klara mej utan mina små wrestlingProffs i flera timmar fyra dagar i veckan? Hur ska minstingen som nyss lärt sig gå och fortfarande sover en stund på förmiddagen klara sig utan mej? (Fast jag innerst inne vet att hon gör det) 

Hon som älskar att äta, med händerna?! Tänk om hon inte gillar maten, precis som storasyster inte verkar göra... Tänk om hon blir det stygga barnet i gruppen? 

Hon är ju pytteliten! Har jag skaffat vad kläder hon behöver för att leka ute med de andra?

Hur kommer storasyster reagera när dagis inte bara är för henne? När hon behöver dela även denna "frizon"? 

Framför allt, varför kan jag inte se det där riktigt braiga i allt detta?? 

Till på köpet, så ammade inte lillasyster innan hon somnade ikväll...!!!?!?! 

Min lilla lilla tjej!!! Var tog tiden vägen??? 

Och älskade fantastiska treårstrotsiga storasyster,  du är också min lilla tjej och kommer alltid vara det! 

Redo att utforska världen! 

Jag älskar er mina underbara arvsmassor! 

Jag finns här och kommer göra allt för er! 

 

Sentimental som en nittioåring men vaddå då? 

Nu ska jag somna lyssnande på mina underverks sovljud och lugna andetag!

Om nån läst, till er vill jag säga: dröm skönt och stort!