En hemsk vecka
Denna veckan har varit hemsk!
På hemmafronten har vi haft vattkoppor, en seg historia. Upptäckte de första prickarna i onsdagskväll förra veckan. Stackars tjejen hade feber och det kliade ordentligt. Sista blåsan gav sig äntligen i fredagskväll! Så nu är hon frisk och smittar inte. Blir spännande att se om lillasyster blir prickig om en till två veckor.
Att vara sjuk och vara hemma är ju både skojigt och ganska bekvämt. Men ändå väldigt tråkigt. Speciellt om man är en person som mår bäst med rutiner... och är man den vuxna som är van vid lugn och egen tid under dagen så kan det vara ganska krävande att ha barn runt sig hela tiden. Men nu är hon frisk och vi ser fram emot en vecka eller två av vanliga dagar... eller ja nästan iaf.
Nu börjar nämligen sportlovet!
Mina stackars barn har en mor som inte har sportlov, utan ska jobba... så vi skickar en tacksam tanke till föris o fritids!
I veckan så bestämde vi oss för att prova att göra piroger! De blev faktiskt riktigt bra! Så vi kommer testa igen!
Ganska fina va?
Min vecka på jobb blev inte alls som jag tänkte mej. Inte som någon tänkte sig faktiskt.
Vi möttes på måndagsmorgonen av beskedet att vår kollega låg på sjukhus. I respirator...
På tisdagen var han både bättre och sen sämre.
På onsdagen var hoppet ute. Vi informerade våra deltagare som grät med oss. Vår förra chef kom och hjälpte oss, pratade med oss och stängde skolan för dagen.
På kvällen ringde han igen och berättade att nu hade vännen och kollegan somnat in.
Torsdagen var tung! Men vi hjälptes åt! Vi pratade och skrattade! Vi sörjde och tog dagen som den kom.
Min fredag var värsta dagen...
Jag försov mej. Jag bråkade med lillan. Jag grät varje gång någon pratade om kollegan. Och jag bara orkade inte. Men efter möte och efter att jag hämtat stora tjejerna så fick jag iaf komma hem.
Lördagen började med tjafs fortsatte med en del tjafs och med sol o värme! Vi hade en underbar vårdag!
Vi gick på promenad och hittade snödroppar! Vi njöt av dagen. Tills kvällen kom. Då orkade inte jag längre. Och ingen annan orkade lyssna på mej. Eller jo någon lyssnade sen. Men inte mina underbara fantastiska tjejer. De tyckte att de skulle fortsätta vara uppe och göra vad de ville.
De kom i säng. Utan tårar och bråk. För de stora tjejerna hjälpte mej.
Nu har jag sovit hela natten. Och bestämt att nu börjar vi om.
Nu hjälps vi åt och samarbetar! Nu ser vi fram emot våren och bara tar dagen och gör den till vår!
Nu ska jag baja scones!
Om jag har någon som läser, då vill jag skriva detta till dej! :
- Lev ditt liv! Varje dag! Det finns något vackert och bra i varje dag!
