lifeaccordingtomorris

Hon sover hos världens bästa mormor! Så hon har det jätte bra. Frågan jag har, tror nu mor min blir tokig om jag ringer för jag saknar henne?  Jag menar om hon saknar mej, eller blir ledsen eller så...  Då får ju hon ringa mej... 

Vi ska till Lund med lillasyster imorgon. Vi ska träffa en barnkururg och prata och fråga och bestämma vad vi ska göra med operation eller annan bedömning. 

Mer elände...  Tja jag upptäckte nyss att det som kliade på min fot... Mest troligt är fotsvamp!!! Öööööörrrrkkk!!!! Jag dööööööör!!!!!   Fotfobi delux!!!! 

Läste ett inlägg av favorit bloggarna som handlade om hemorrojder. Måste läsas...   

Sen har lillasyster inte bajsat ordentligt sedan i torsdags.   

Nu snarkar sambon framför plattan som han tittade på med wrestling... 

Morr!!!! 

Nu ska jag med passa på!  Sov gott! 

Vissas dagar börjar hur bra som helst. Sen bara stannar de.   Så var det idag! Fullt ös! Pigga glada hungriga barn. Och jag som faktiskt vaknade idag. Så frukost och gång med tvätten. Tömt diskmaskinen och kör den på rengöring. Och sen var det slut....   Jag har några hundra saker till att göra. Några jag faktiskt vill.. Men storasyster vägrar sova. Hon vill vila men inte ligga ner.. Så det blir väl som igår, stor somnar, liten vaknar... 

Men jag lever på hoppet!  Lillasyster har bajsat två dagar i rad!!!! 

Japp där kom det! Inget inlägg utan bajs! 

Jo igår! Kolla detta!!! 

Visade för pappisen. Båda tyckte jag gjorde rätt i att visa upp även för doktorn. Så jag beställde tid! 

Träffar en rolig läkare som tar sig tid att busa och se till att Leia har skoj istället för att bli rädd! 

Tittar på hennes häl och säger han tycker det ser ut som tryckmärke. 

Jag håller inte med!!! Säger att jag tycker det ser ut som ett hårstrå. 

Doktorn håller inte med men hämtar ändå ett förstoringsglas. Och en sköterska som också får titta. 

Han tittar. Ber henne titta. Sen tittar de på mej och utbrister att de ALDRIG sett nåt liknande tidigare. Att jag har rätt. De set ut som ett hårstrå. Men hur har det kommit dit och hur ska de få bort det? Alternativ diskuteras...   Och tillslut gör de vad jag hade gjort hemma om de inte varit så rött, de tar en nål och drar ut hårstrået! Leia har under hela tiden bara suttit i mitt knä och tittat på. Inte ett ljud och inga sprall! Världens bästa unge!!!! 

Doktorn blev så förbluffad att han glömde fotografera. Så han bad mej skicka bild till honom eftersom jag hade tagit bilder. 

Ibland är det tur man (jag) är knäpp! 

Nu sover eller vilar de nåda så mu ska jag testa att få något gjort! 

Lev lite nu! 

Vi gick där ifrån utan ordentliga svar och en fortsatt trasig platta!

Vidare in på Ikea. Ytterligare väntan, men vad gör de när man jan springa omkring. Och att jag dessutom bär maten till min lilla med mej. Då funkar det ju. 

Vidare för att få mat i oss andra med. Beställer och smakar. Då kräks lillasyster. Först bara ner i handduken och lite sådär. Jag reser mej och torkar av henne. Ropar till Andreas att hämta servetter. Funkar. Sätter mej igen och ger Leia lite att äta. Tittar upp på lillasyster som spyr rakt ut! Över hela sig själv. Mitt hjärta stannar! Jag får total panik! Väser åt Andreas att jag måste ut, och tar mej och barnen ut från matstället. Försöker tänka att det är inte så farligt. Barn kräks utan att de har drabbats av invagination igen! 

Ut till bilen med en sovande Lovalee. Iväg till fröken fru. Jag behöver en frizon. Andas och se om lillan kräks igen. Då är vi i närheten av sjukan. Få kommer vi dit fort! 

Men hon är klar. Kräks inte mer. Är jätteglad och ler och bara myser. Leia leker. Stojar, busar! Har verkligen skoj. Och jag dricker massor av helt underbart gott kaffe!!! 

Sen sitter vi där och bara pratar och tar igen tid vi missat. 

Då kommer som vanligt våra galenheter. 

Jag frågar pm råd... Vilket slutar med en helt ny frisyr! Jag klipper av mej håret! 

Booojaaaa!!! 

Jo just de! För alla som undrar: efter två dagar utan bajs så kom det imorse! 

Nu har jag halv tittat på Sveriges mästerkock. Börjar bli dags att göra mej klar för sängen. De andra ligger redan. 

Go natt! Dröm skönt! Och glöm inte att chansa! 

Utsikten från min sänghalva...  Den lampan önskar jag att .....   Stod någonannanstans!!!! 

Ikväll har storasyster bus lärt sig klättra ur sin säng intill lillasysters säng. Så nu har vi möblerat om, får se hur länge det håller. Hon klättrar väl snart bara ut. 

Testar denna typen av blogginlägg idag. 

Är det någon som läser så kommentera gärna. 

Och ta er nu tid till att leva!!! 

Nu blåser det! Inte bara lite.. Det är storm på gång. Tyvärr gäller inte det bara ute. Hela jag är som bortblåst redan, Jag hatar blåst!
Men inget funkar ju just nu, jag borde ha packat en fungerande "panik"väska. En sån som står färdíg med det mest nödvändiga om man misstänker att man måste iväg snabbt... Typ en bb väska... Fast mer akutenväska för oss nu.. Samtidigt bara en väska för att vara förberedd. En slipp packa i sista minuten när du ändå är sönderstressad väska... Men jag kan inte. Det känns som att om jag gör det så har jag accepterat att vi ska kasta oss iväg hals över huvud igen, att lillasyster är sjuk, att hon kommer drabbas igen.... Det är ju det sista jag vill så det kan jag ju inte acceptera... Herre whom ever... Det är ju bara en väska med lite kläder i!!! Inget jävla berg att bestiga!!! Jag blir bara så matt när jag ser mej själv..

En annan sak jag tänkt på.
Bajs. Visste ni att mycket i vardagslivet kretsar kring bajs? Eller iaf många tankar handlar om bajs.
Har hon bajsat?
Håller hon på att bajsa?
När bajsade hon senast?
Har hon bajsat mycket eller lite idag? Denna veckan?
Behöver hon bajsa varje dag?
Vilken konsistens var senaste bajset? Färg?
Ska det verkligen lukta så där?

Alltså ni ser vad jag menar? Nu gäller detta inte bara en hon... Jag har tre honor.... Två döttrar och en hund. Och alla deras bajs är mitt ansvar.
Alla tre har mer eller mindre bekymmer med sagda ämne.

Visst visste jag att sake,r även konstiga sådana skulle bli lite ändrade när jag blev mor, men att bajs skulle ta en så stor plats kunde jag inte ha gissat mej till!

Annars hur vi mår idag? Jo, tackar som frågar... Lllasyster har magknip av den vanliga sorten idag, flera gånger.
Sorasyster försöker få klart fär sig vilken plats som är hennes eftersom så mycket händer just nu.
Kära sambon tog sig till jobb idag vilket nog var bra för honom.
Och jag är rädd för att lägga mej att sova. dels för stormen men också för nästa eventuella återfall av invaginatinen.

 

Nä vet ni vad? Nu skiter vi i dehär! Dags att hänga tvätt och sen sova iaf!

Det händer alldeles för mycket nu. I mitt huvud alltså. 

Lillan som varit så sjuk. Utredningen dom ska dra igång. 

Jag kan inte riktigt greppa att jag inom en vecka ska låta dem söva min unge! Låta dem skära i henne med skalpell. Jag skiter väl i hur litet snitt de ska göra. Dom ska göra det!!! Alltså somliga saker är inte meningen att små barn ska vara med om! 

Fast jag vet att de ska göra detta för hennes skull. För att hon ska slippa ha ont och drabbas av detta mer. 

Men ändå. Förstånd och hjärna / hjärta är inte alltid överens.. 

Och jag vet att detta är en liten sak. Jag vet att det finns familjer som väntar på stora operationer. Som väntar. Som har riktigt sjuka barn. Där det inte vänder efter några timmar på sjukan. Jag vet!!! 

Men återigen! Hon är min unge!!!! 

Dags att släppa alla tankar nu. 

Dags att bara lyssna på trion av andetag. Låta dem söva mej ikväll. 

Nu är vi ju alla hemma. Tillsammans! 

Go natt! Och glöm inte, det är drömmen som är rädd för att vakna som aldrig chansar! 

Det finns inget ord som kan beskriva den oro man känner när ens barn mår dåligt eller har ont. 

När man sen är tvungen att åka till sjukhuset för tredje gången för "samma" anledning. Då vet man plötsligt allt om oro, rädsla och absolut ingenting om vad man kände och tänkte innan. Hur fungerar man ens??? 

Jag sitter nu i sjukhussängen sidan om min sovande lilla lilla tjej. 

Hon ligger med ett jätte bandage om handen för att skydda kanylen. Ja eller infarten, som det heter. 

Jag ska försöka beskriva vad lillan drabbats av, men inte ikväll. Jag ska lägga mej ner här intill henne och hålla henne nära. Så hon slipper känna oro när hon vaknar. 

Ni som orkar, ni som inte tror ni orkar;  LEV FÖR FAN! NU DIREKT!!! IMORGON KAN DET VARA FÖRSENT! 

Jag bor inte längre i stan! Vi äger och bor numer i ett hus!!! I en liten by! Ca fem mil ifrån Helsingborg. 

Jag har inget jobb men funderar på att utbilda mej.  Japp, du läste rätt. Helt okey att tappa hakan! 

Och den största och bästa skillnaden då och nu; jag har två underbar och fantastiska barn! Två söta små flickor! 

Som just i detta nu ligger på varsin soffa och sover. 

Jag funderar på att dela med mej av min resa hit. 

Min resa vidare. 

Jag trodde jag levde innan. Men det gjorde jag inte. Inte på riktigt! Mitt levande liv började en vinter/ vårdag 2012. 

Jag tänkte inte bara tjata om mitt levande liv å mina ungar. Utan även tips och trix som funkat för mej.  

Och då vill jag inte bli en besserwisser utan berättar bara vad som funkat för mej och oss. Sen gör du vad du vill med det du läser. Förhoppningsvis kan jag roa dej. Annars kanske min blogg kan funka som sömnpiller. Vi får  väl se hur de går! 

Tidig morgon bild från andra våningen. 

Fullmåne från samma fönster. 

Nu rundar jag av innan min stora flicka vaknar och talar om vad vi ska göra förutom nej vila mamma! 

Förvänta er inget så blir ni inte besvikna! Och som förut; lev för fan!   Tro inte att ni lever, gör det bara! 

I fredags eller om det var i torsdags.. Tja vilket som... Då förvånade fröken fru mej.

Hon skickade en länk om en bostadsrätt! Två lägenheter i ett hus.... Helt nybyggt! Så nytt att det inte ens var färdigt än...

Förvåningen låg i att hon tyckte vi skulle köpa vars en av lägenheterna och bo i samma hus!

Iden är underbar! Helt perfekt faktiskt!!! Det vore helt suveränt!

Så i åkte och tittade. Det var väl sådär... Fast väldigt fint! Men samtidigt väldigt litet... Så där sprack den drömmen... För det hann verkligen bli en dröm när vi gick runt och tittade och möblerade i fantasin...

 

Senare under helgen så fantiserade vi vidare, då med båda männen inblandade...

Nu känner jag att iden kommer aldirg bli annat än en fantastisk dröm... En underbar utopi...

 

Tillbaka i verkligheten som inte är helt fel... Så är det tvättdag idag. Mitt älskade Pyre vaknade redan sju glad och pigg. Hon ville sitta upp direkt och utforska hela världen. 

Efter mat och ny blöja med dagens outfit på så somnade hon sött i soffan igen.

Jag sitter här och är underbart lycklig och konfunderad...

HUR FAN GÖR NI????????

Jag förstår inte hur ni gör!!! Ni med barn och jobb och djur....

 

Jag har varit uppe i tre timmar och har inte hunnit mer än äta frukost och ta hand om Pyret.

Hur gör jag för att hinna mer, bara få något gjort...

Tja ett förslag är säkert att göra sakerna jag borde istället för att sitta här...

Men detta är ju en av sakerna jag vill hinna...

 

Jag vill hinna träna också. Och handla och laga mat och städa ich leka med både barn och hund. Samtidigt som jag skulle vilja gå på stan och träffa vänner och kanske lära mej något.

Jag vill ha ett fint hem och en hobby...

 

Hur ska det bli när jag börjar jobba? Blir det fler timmar på dygnet då? Så där helt magiskt?

Lär jag mej plötsligt planera på något vis? Blir saker enklare då?

 

Om någon kan tipsa mej o hur och vad jag ska göra så säg till!!!!  Jag kommer att lyssna och lära!!!

 

Nä dags att ta tag i dagen! Försöka göra massor och kanske lära mej något...

Ni som kanske läser... LEV FÖR FAN!

 

 

Nu är det kväll igen. Jag sitter här igen...

Fast idag är tv´n inte på, Pyret inte i soffan och sambon har ännu inte somnat...

 

Lilla fröken har haft riktig måndag idag. Inte helt kul alltså...
Sambo har också haft måndag idag... Fast han får skylla sig själv.

 

Jag har haft en i övrigt bra dag!!!

Bytt flera bajsblöjor...

Plockat och fixat. Handlat lagat mat (köttgryta) lika äckligt som om någon annan hade gjort den... Fast sambo gillade den!!!!!
Dessutom har jag haft trevligt besök idag!

En helt okey dag trotts massa gnäll... Inte som jag hade tänkt mej men det funkade ju ändå!

Just de, Pyret sover i sin säng!
Sambo tittade på sin favorit serie och jag gjorde mitt bästa för att inte störa honom, så efter att ha burit runt Lilla Fröken läst saga och sjungit för henne. Försökt muta med mat och gosedjur så visade hon till sist att hon började bli riktigt trött och då ville hon ligga själv! Det är ju varmt ju,,,

 

Så nu innan jag blir RIKTIGT hungrig så ska även jag gå och lägga mej!


HA en härlig natt! Och lev!

Oj... Ibland går dagarna bara så fort. Jag har nog blivit akut gammal för jag vet inte var dagarna tar vägen?
Det har varit påsk. Då var darling hemma hela veckan... Ja nästan. Min lilla äggsjuka höna... Jag har inbillat mej att semester ska vara avkopplande och att man ska vila... Har börjat lära mej...
Min höna blir stressad av att inte veta vad han har att göra... Så när hans första dag på den spontana semestern dagades och han inte fått tag på nån på verket där han skulle lämna grejor.. ja då var det nära att han avbröt sin ledighet.. Jag fattade inte... Men ändå..

Sen blev det Påsk! Då tog vi oss upp till skogen hem till mina päron!
Vi hade trasig bil att ta hand om. Så det hjälpte.... Nä Så Pappa lagade den åt oss!
Och jag fick med lite semester! Massa mys i skogen!!!

Stackars pappa var sjuk och blev ju knappast bättre av att laga bil i två dagar... Väl hemma igen så blev darling dålig. Men han blev snabbt bättre!

Pyret har haft bra och dåliga bajsdagar! Vissa dagar så vaknar hon glad och pratig och ändå bajar hon under dagen. Andra dagar är hon ledsen mest hela dagen.. sen bajsar hon och blir glad... På tal om bajsdagar... Hon har haft en sådan idag!

Men det har nog varit lite mitt fel också, jag har varit tvungen att väcka henne två dagar i rad..
Igår för att köra hennes kära far till flyget, och idag för att hon skulle på babysim!
Så hon har varit massa glad idag men även väldigt trött och senare övertrött. Det betyder att hon vill men inte kan sova... '

Efter några kortare promenader så sover hon nu på soffan och jag sitter som en tonåring och dregglar mot tv´n... Point break!!

Ska snart..... om en stund.... Knäppa pyrets byxor och gå ut med vovvan på kvälls/natt rundan... Synd bara jag redan är tröt som ett ålderdomshem... Jaja...

Vi syns kanske snart igen... Lev för fan! Nu är det ju vår!!!!

Vi har haft en bra helg! Riktigt bra tycker jag! Massor av friskluft!!!
Började bra i fredags med besök av mor o svärmor, de va på väg till en konsert tillsammans. Så min mor kom direkt ifrån jobb och hann mysa lite med en dusch ihop med Pyret. Sen kom Svärmor för att möta mor min. Sist men inte att förakta! Kom Darlings lillebror! Massa mys!!! Har ju inte sett honom på evigheter! Och eftersom han kom så blev de pizza! Mums! undrar om Pyret passade på att bajsa också... Missat att skriva upp...

Sen vart det lördag! Då åkte vi hem till mor min i de djupa skogarna! Min moster var där och fler folk kom... Det skulle ju lagas mat utomhus över öppen eld... Nope! Vi grillade inte!!! De gjorde gryta! Smakade helt okey. Fast somliga stank som nyrökta korvar...
Pyret gillad e de flesta av alla många människorna tills hon blev trött och inte kunde komma till ro... Då visade hon både sin envishet och sina röstresurser... Fy vad hemskt det är när hon blir så ledsen! Även det fick ett slut när hon fått vila och fått äta! Då log hon igen och skrattade!

Idag söndag har vi tagit det lugnt.... Gick inte upp förrän kvart i sju... Tittade på dålig film på hög volym och tja väntade på att klockan skulle gå... Vi skulle ju ut till svärfar och tvätta sambos rökiga jacka... Men vi fick inte komma för tidigt...
Dagen spenderades alltså där ute med mera film och årets första grillmiddag! Massa gott!!!!

Icke att förglömma!!!! Pyret bajsade innan vi åkte i förmiddags!!!!

Nu är det söndagskväll och strax dags för sambon att gå och lägga sig innan ångesten slår till så han inte kan sova... Söndagsångesten alltså!

Hoppas er helg varit lika bra som min!
Denna helgen har jag levt!!! Det tänker jag fortsätta med! Hoppas ni gör de med!!! Puss å kram

Idag har jag varit mamma i fyra månader! Detta firade jag med att strunta i mina måste göra saker och åkte till väla med fröken fru! Och självklart lilla Pyret som fyllde fyra månader idag!

 

Vi började dagen med att Pyret inte alls ville vakna... Vi har sådana dagar.. Då gnyr Pyret i sömen, hon blir mer och mer orolig... och till slut ledsen ..  Allt utan att öppna ögonen! Det vägrar hon göra.

 

Så när hon snurrat och gjort mej nervös så antingen tittar hon upp och ler eller så tar jag upp henne och vaggar eller lägger henne till bröstet. Så var det idag.

Jag väntade länge innen jag tog upp henne till bröstet, hon tog det och åt tills hon somnade... Så gjorde vi tre gånger innan hon bestämde sig för att vakna på riktigt!

 

Där efter gick vi ut i vårluften med vovvan!

Sen var det dags att prova på sjukgymnastakupunktur.... Gjorde varken eller....

 

Men fröken fru kom och underhöll min lilla älskling! Och övertalade oss att följa med till väla!

Frun ångrade nog egentligen att hon kom med mej till sjukgymnasten....

Det kom nämligen en betydligt äldre dam och beundrade Pyret som låg i vagnen som Frun rullade fram och tillbaka... Damen tyckte Pyret var väldigt söt! Sen berättade hon att hon var gamlamormor också,Stolt sådan! Med det sagt tittar hon på Frun och säger med ett undrande tonfall om hon också är det. Stolt MORMOR alltså!!!!!!!

 

Jag skrattar än!!!!!!!!!!!! Obehärskat!!!!!!!!!!!! Alltså fattar ni??

 

Tanten som var någonstans mellan åttio och hundra frågar fröken Fru om Fröken Fru är en stolt MORMOR! Fröken Fru är nyss fyllda 25 år!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!    Asgarvar!!!!! Å igen å igen å igen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

 

Så jag och Pyret åkte med "mormor" till väla och tittade på när "mormor" piercade tungan! 

Sen fikade vi så som gamla människor behöver göra...

 

Nu kan jag inte skriva mer ikväll för jag skratar för mycket! Snart vaknar väl lillan....

 

 

Sov gott världen och speciellt du Mormor! Puss å kram å ASGARV!!!!!

 

 

Idag var första gången Pyret var och besiktigade en bil!
Andra saker som är första gången... Jo att hon skulle fått sin första vaccination men var förkyld och fick avboka. Även det första gången..

I fredags blev hon tre månader! Det betyder att jag varit mamma i tre månader???!!! Ofattbart! Men härligt!

Jag har inte vant mej... Jo, vid känslan av att hur ska jag hinna?
Men att tänka på mej själv som en mamma... Nä.. Inte riktigt.. Jag säger mamma om mej själv när jag pratar med Pyret men inte annars...
Sen är jag fortfarande eller igen vansinnigt imponerad av mammor som gör mer än bara är mammor...
HUR GÖR NI???? Jobbar eller pluggar, handlar, lagar mat, träffar folk.... Jag är ju nöjd om jag hinner med en av dessa... Eller nä, inte nöjd. Men jag får försöka... Fast nu har jag bestämt att jag ska hinna liiiiiiiite mer... Så NU ska jag sätta fart!


På återseende! Puss å kram

Hur kan man beskriva saker man inte själv förstår?

Hur svarar man på frågor som andra redan tänkt sig det rätta svaret på, när du vet att du inte kommer ge just det rätta svaret?

Hur beskriver man lycka? Den sorten som är uppblandad med ren skräck.

 

Andra saker att undra över är varför är sömn så underskattat?

Kommer jag någonsinn se på mej själv på samma sätt igen?

Min kropp, eller är den min egentligen?

 

Vem kan jag fråga? Finns det någon som kan acceptera mina frågor och tankar?

Utan att dömma mej och konstatera att jag är en dålig mor?

Utan att ge mej råd jag aldrig frågat efter?

 

 

Jag har för ett helt liv sedan fått ett nytt liv...

Det började med en känsla jag inte kunde beskriva, det blev ett streck på en sticka.

När den tanken landat....??

Började den värsta bergodalbanetur jag någonsinn åkt!!!

Vilka höjdpunkter!!!!! Vilka störtdykningar!!!

Det kittlar i magen bara jag tänker på min graviditet!

Den slutade i en kroppsansträngning jag inte kan riktigt beskriva eller förstå.

 

Sen kom nästa utmaning.

Denna smärta som faktiskt klingade av nästan så fort som man sagt att den skulle göra, hade ju resulterat i en ny varelse, ett nytt liv, min (?) dotter!!!!

Jag menar detta nya liv som kommer vara beroende av mej en bra stund av sitt liv. Jag är ansvarig för henne tills dess hon blir vuxen..

Utmaningen ligger i att greppa dessa fakta. Att ta till mej att jag har ett barn!!!???

 

Hallå??? Var är instruktionsboken? Varför fick jag inte gå någon kurs? Vem kan tolka åt mej tills jag hunnit lära mej?

 

Visst kommer saker instinktivt... Och "automatiskt"..

Dock inte alla saker.. De som inte kommer är väldigt skrämmande tills man fått fråga eller har lärt sig den hårda vägen.

Men visst lär man sig!!

Och känslan när allt är bra är så underbar så att inte heller den går att beskriva!

 

Tror jag rundar av här med ett konstaterande:  Att få barn, att bli mamma är på så många sätt obeskrivligt!!!

Men positivt!

 

Som vanligt! Lev för fan!!